Dousa larmar när var tredje kontor står tomt i Kista
Nära en tredjedel av kontoren i Kista står tomma samtidigt som Ericsson planerar sin reträtt. Nu tvistar politiker och fastighetsägare om krisens verkliga orsaker.
Svenska Dagbladet rapporterar om en stadsdel i djup kris. Det som en gång utropades till Sveriges teknologiska stolthet och Europas motsvarighet till Silicon Valley står inför ett stålbad. Nära var tredje kontorslokal i Kista står i dag tom, samtidigt som den historiska motorn Ericsson förbereder sin flytt från området.
Bistånds- och utrikeshandelsminister Benjamin Dousa (M) slår larm om utvecklingen, skriver Svenska Dagbladet. Ministern, som själv växte upp i området, uttrycker en stark oro för att Kista håller på att förvandlas till en spökstad. När han står vid Jan Stenbecks torg pekar han på otrygghet och så kallade expresskidnappningar som avgörande orsaker till att bolagen och kapitalet flyr.
Men frågan är om politiska utspel om brottslighet verkligen fångar hela sanningen bakom fastighetskrisen i norra Stockholm.
Mellan politisk retorik och kommersiell verklighet
"Det här skulle ju vara Europas Silicon Valley."
Orden från Benjamin Dousa i Svenska Dagbladet sätter fingret på den dröm som nu spricker. Men en analys av siffrorna och marknaden visar på två helt olika förklaringar till varför hyresgästerna lämnar.
Å ena sidan finns trygghetsaspekten. När anställda känner tvekan inför att röra sig i området efter mörkrets inbrott blir det svårt för rådgivare och HR-chefer att motivera en adress utanför tullarna. Otryggheten är högst reell för de som arbetar där, och den skadar Kistas varumärke.
Å andra sidan finns en brutal kommersiell strukturomvandling som pågått sedan pandemin. Medan kontorshyrorna på Birger Jarlsgatan och kring Centralstationen ligger kvar på höga nivåer, har ytterstadsmarknaden drabbats hårt av hybridarbete. Bolag behöver färre kvadratmeter men kräver högre standard, närhet till krogutbud och smidiga kommunikationer för sina anställda.
Jämför man Kista med resten av Stockholms kontorsmarknad blir mönstret tydligt. Det är inte bara trygghetsfrågor som dränerar området, utan en fundamental förskjutning av vad moderna kunskapsföretag efterfrågar. Att ha ett isolerat kontorskluster mil från Stureplans ekosystem är inte längre attraktivt för den nya generationens teknikbolag.
Enskilds läsning är att Dousas analys haltar. Det som inte står rakt ut i politiska utspel, men som alla i fastighetsbranschen vet, är att Kistas kontorsbestånd är föråldrat. Många av byggnaderna ritades för en helt annan era, med storskaliga kontorslandskap för tusentals tjänstemän på samma bolag.
Min bedömning är att otryggheten fungerar som den utlösande faktorn, men att den grundläggande orsaken är ekonomisk och stadsplaneringsmässig. Ingen stadsdel kan överleva som ett renodlat kontorsområde när Ericsson monteras ner på orten.
Slutsatsen som går att säga emot är denna: Kista kommer aldrig att återhämta sig som Sveriges techmecka, oavsett hur många poliser eller trygghetskameror som sätts upp vid Jan Stenbecks torg. Den enda vägen framåt för fastighetsägarna är att acceptera enorma nedskrivningar och ställa om hälften av lokalyta till bostäder och utbildning. Utan en helt ny stadsplan är spökstaden ett faktum.