Bostadsrallyt i augusti är en optisk illusion
Bostadspriserna steg med 1,9 procent i augusti och bostadsrätter lyfte med 4,1 procent. Men rensat för säsongseffekter är den kraftiga uppgången ett optiskt fenomen.
Augusti bjuder som alltid på nyvaknad optimism efter sommardvalan när uppdämda köp- och säljbehov ska mötas. När SBAB presenterar sina färska mätningar via Booli rapporterar Svenska Dagbladet om en till synes kraftig vändning uppåt på den svenska bostadsmarknaden. Riket i stort noterar en prisuppgång på 1,9 procent under månaden, och bostadsrätter sticker iväg uppåt med hela 4,1 procent medan huspriserna ökar med betydligt mer dämpade 0,8 procent.
Det är siffror som snabbt skapar glada rubriker i finansdistrikten kring Birger Jarlsgatan och väcker förhoppningar hos bostadsägare från Södermalm till Djursholm. Men den som synar underlaget upptäcker snabbt att firandet är överilat och att den påstådda festen mest är ett optiskt fenomen.
Säsongens klassiska bländverk
När siffrorna rensas för normala säsongsmönster kollapsar det förmodade bostadsrallyt. Då stannar ökningen för bostadsrätter på beskedliga 0,3 procent, medan villor landar på 0,7 procent. Som framgår av källan är augusti en månad då priserna av hävd stiger. Svenska Dagbladet återger SBAB:s chefsekonom Robert Boije som sätter orden på utvecklingen:
"Som väntat studsade bostadspriserna upp igen i augusti."
Enskilds läsning är att marknaden i själva verket står och väger på en knivsegg och att styrkan är skenbar. Den ojusterade uppgången på 4,1 procent för lägenheter är i allt väsentligt en mekanisk effekt av att mäklarna på Östermalm och i Vasastan fyller på sina skyltfönster efter semestrarna, samtidigt som dyrare objekt omsätts i större volym precis efter sommaren.
Det som inte står i artikeln men som alla på Stureplan vet är att köparnas kalkyl fortfarande är ytterst känslig för minsta förändring i ränteläget. Att tro att detta utgör starten på en ny uppgångsmarknad för bostäder i huvudstaden är ett önsketänkande som saknar täckning i de hårdare ekonomiska realiteterna. Enskilds bild är att ingen region är så belånad och därmed så räntekänslig som Stockholm. När Robert Boije pekar på att priserna normalt brukar sjunka tillbaka under senhösten och tidiga vintern, parallellt med att en starkare konjunktur och framtida räntehöjningar kan påverka bilden åt olika håll, synliggörs den underliggande osäkerheten.
En konkret jämförelse med tidigare återhämtningsfaser gör problemet tydligt. Vid tidigare uppgångar har augustilyftet burits av genuint stark köpkraft, låga räntor och en offensiv kreditmarknad. I dag drivs marknaden, enligt Enskilds läsning, i stället av ett stort utbud av osålda bostäder där köpare och säljare möts i en utdragen dragkamp. Säljarna vill ha guldårens priser, medan köparna baserar sina bud på vad plånboken faktiskt klarar av varje månad.
Min bedömning är att Stockholms fastighetsmarknad står inför en utdragen sidledes rörelse snarare än en snabb och uthållig återhämtning. För stadens techbolag och nyetablerade företag längs Sveavägen och i Slakthusområdet innebär detta att kapital bundet i boende fortsätter att hämma hushållens konsumtionsutrymme och riskvilja. Den reella prisökningen på 0,3 procent speglar verkligheten betydligt bättre än rubrikernas 4,1 procent. Hösten kommer att bli betydligt svalare än vad sensommarsiffrorna antyder, och den som räknar med lätta vinster på bostadsmarknaden kommer att bli besviken.